tisdag 29 oktober 2013

Det är inte bara höstlöven som faller av...

Idag är det dag 14 efter första cytostatikabehandlingen, och det är också nu som man enligt schema börjar märka av att man börjar tappa håret. En del kan känna av, att det kliar eller ömmar lite i hårbotten några dagar innan, men det har inte jag gjort. Tyckte det var lite konstigt, att jag inte fått någon förvarning, och drog därför lite prövande fingrarna genom håret medan jag låg ned och läste i sängen. Hoppsan! Där hände det något. En rejäl tuss med hårstrån lossnade. Fortsatte dra med fingrarna genom håret för att se, hur mycket lösa strån det fanns, och snart hade jag samlat ihop till denna imponerande hög:
En pocketbok ligger bredvid för att visa storleksförhållandet.

Nu har jag en tjock kalufs på huvudet, så det märks faktiskt inget utseendemässigt ännu. Tänker dock ringa perukmakaren imorgon och fråga hur det går med de beställda provperukerna. Drar jag loss de här mängderna varje dag, så tunnas även min hårman ut snabbt!

8 kommentarer:

  1. Hoppas att provperukerna är klaralagom till du behöver dem.
    Sen måste du väl bestämma vilket du vill ha och använda.

    Kram
    /Julia

    SvaraRadera
  2. Jag kollade av läget idag. 3 av 4 peruker hade kommit, och den fjärde var skickad igår, så vi bokade in en tid på fredag. Ska bli spännande att se, hur de ser ut på huvudet. Bra att man har några olika varianter att välja mellan, så att man säkert kan hitta någon som känns bra. Kram Karin.

    SvaraRadera
  3. Ibland blir jag "anklagad" för att alltid hitta något positivt i eländet...
    Tanken som kom var: "Tur att det inte är sommar och klibbigt varmt"...

    Hur "tuff" har du varit i dina val? Är det samma hårfärg, men olika längder på frisyrerna? Eller har du vågat ta ut svängarna mer? Gissar att jag själv skulle vara jättefeg...
    Hoppas att du blir nöjd med perukerna.
    Kram,
    Trasslamatten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man MÅSTE försöka se det positiva, tycker jag! Själv försöker jag peppa mig genom att tänka: nu är det höst, med mycket regn och fuktig luft. Då krusar/frizzar håret sig alltid. Nu när jag får peruk slipper jag det. (Hmmm... kom just på, att jag måste fråga frisören/perukmakaren om detta. :-) Jag HOPPAS nämligen att syntethår inte krusar sig av väta!)

      Jag har inte själv sett perukerna ännu. Jag hade förberett mig genom att titta på en peruktillverkares kollektion på nätet, och tagit bilder med mobilen av de stilar jag skulle kunna tänka mig. Så skulle detta jämkas med de mått jag har på huvudet (om peruken skulle sitta bra). Jag talade också om, att mitt eget ganska lockiga hår inte nödvändigtvis måste återskapas i peruken, utan visade en bild som jag råkade ha i mobilen där jag samma dag varit hos frissan och klippt och slingat mig, Håret var då utfönat så att det bara var lite böjar/vågor i topparna, och ser då lite "prydligare" och blankare ut. Färgen hade jag som önskemål att det skulle vara som jag har nu: mörkt men med ljusare slingor för att få lite liv i håret, och där överlät jag åt proffset att hitta bästa matchningen bland proverna. Det blir spännande att se resultatet! Frisören har beställt hem fyra olika modeller för provning, så det känns som om någon borde falla mig i smaken. :-) Kram Karin.

      Radera
  4. Tänk att hår kan väcka så många känslor och tankar.
    Jag vet när jag tänker med förnuftet att det är faktiskt bara hår och att håret är ett billigt pris för att bli frisk och att hår växer ut igen. Men oj vilken ångestkänsla jag fick bara av tanken på att tappa håret.
    När jag var yngre hade jag ofta mardrömmar om att någon främmande människa klippte av mig allt hår.
    Samtidigt är dagens peruker oftast väldigt fina och om man ser det från den förnuftiga sidan så är det ju en chans att få prova lite nya frisyrer... :) Hoppas du får en peruk du trivs i!
    Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR laddat att tappa håret. Med förnuftet tycker jag absolut att det är en petitess i sammanhanget. Det gäller ju livet! Samtidigt hade jag nog inte riktigt förstått, hur stor del av en människas "ansikte" som utgörs av håret förrän jag hamnade framför en dokumentär på TV för några veckor sedan. Man fick följa en tonårstjej genom hennes kamp mot cancer, och såg henne först före cytostatikakuren börjat. Lite senare visades hon en bit in i behandlingen, ganska medtagen, helt skallig och utan ögonbryn och -fransar. Jättetufft av henne att vara med, tycker jag. Hoppas också, att peruken blir bra. Kram Karin.

      Radera
  5. Det verkar vara så att en del gillar de peruker man får, andra visar sig hellre utan. Det är en stor omställning man tvingas gå igenom när man måste ta cellgifter. Tror det gäller att se långt fram för när det här är över kommer man nog att se annorlunda på livet. Vara mer tacksam över de små sakerna. Kram Astrid/Kattson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som det känns nu, är jag inställd på peruk. Samtidigt har jag förstått, att en del tycker att det kliar och då kan det kanske kännas jobbigt att ha den. Hur som helst, är ju håret rätt oviktigt i sammanhanget, och det växer ju ut efter avslutad behandling. Försöker verkligen se framåt och tänka positivt, och jag tror att du har rätt i, att ens synsätt och värderingar av vad är viktigt och värt att prioritera kommer att gradvis förändras. Jag märker av det hos vänner som gått igenom tuffa erfarenheter - de är otroliga på att njuta av vardagliga saker och hitta guldkanter i tillvaron. Kram Karin.

      Radera