onsdag 23 oktober 2013

Ogiltiga fingeravtryck

Eftersom kissemissarnas krumsprång i sängen, avsett för att få upp matte och få frukosten serverad, väckte mig omkring klockan fem i morse, beslöt jag mig för att vara lite hurtig och knata iväg till gymmet så att jag skulle vara där vid sextiden, då man som tidigast får tillträde till lokalerna. Vid den tiden är inte receptionen bemannad, utan inpassering sker medelst kort med chip (ytterdörren), och i slussen mellan ytterdörren och nästa dörr är det ytterligare en avläsning av kortet, med tillägg av att scanna fingeravtryck. Haha, ibland känner man sig som agent Karin som söker tillträde till en topphemlig anläggning. Riktigt den känslan hade jag dock inte idag. Scannern tyckte uppenbarligen inte alls om mina fingeravtryck, utan visade rött ljus med texten "passering nekad".

Provade säkert ett tjugotal gånger under loppet av några minuter, ackompanjerad av morrningar och fräsanden helt i klass med de som mina katter frambringar när de har fångat en harkrank och gör rusningar genom lägenheten för att få ha sitt byte ifred från de andra nyfikna kattgrabbarna. Oavsett ljudeffekter ville den eländiga avläsaren inte alls vara med om att släppa in löst folk som mig i lokalerna. ;-) Det var bara att traska hemåt igen i mörkret. Nåja, en morgonpromenad fick jag ju i all fall.

Väl hemma var det dags för frukost, och efter det ett vårdcentralbesök. Katetern måste spolas och läggas om en gång i veckan, och dessutom skulle det tas blodprover vars resultat skulle meddelas min läkare på Karolinska sjukhuset. Under den andra veckan efter cytostatikabehandlingen är man som mest infektionskänslig. Därför börjar en behandling med immunstimulerande sprutor (ja, jag veeet - jag tjatar något förskräckligt om dessa sprutor!) dag 5 och pågår normalt till dag 9. Under slutet av "sprutperioden" tas alltså ett blodprov som bl a ska visa om vita blodkropparna är på en bra nivå. Ifall de inte är det, får man ta ytterligare sprutor under några dagar för att boosta värdena. Min kontaktsjuksköterska ringde upp vid lunchtid, och det visade sig att värdena var okej, så i alla fall den här omgången räcker det med planerade sprutor och inga extra behövs.

På eftermiddagen försvann mamma med bestämda steg i riktning mot simhallen, och jag beslöt mig då att göra ett nytt försök på gymmet. Frågade i receptionen om avläsningen trasslade, eller om det bara var jag som hade problem. Vi försökte några turer med att lägga in mina fingeravtryck på nytt och att byta passerkort, men scannern var obeveklig. Passering nekad! Det slutade med att de tog bort mina märkliga fingeravtryck från systemet, så att det bara ska räcka med chipläsning från kortet för att jag ska kunna komma in. Lika bra det. Så fick jag äntligen röra lite på mig. Rask promenad på löpbandet och en halvtimme på crosstrainern. Inga märkvärdigheter alls, men det räckte för att jag skulle få torka svetten ur ansiktet ett antal gånger. Skönt att känna, att man kan motionera på vettiga sätt, även om simning och styrketräning är uteslutna pga PICC-linekatetern.

8 kommentarer:

  1. Ditt tålamod med eländiga apparater är beundransvärd!
    Jag hade nog struntat i alltihop mycket tidigare och förmodligen aldrig återvänt *L*

    Kram
    Julia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ju lite humoristiskt när man berättar om det i efterhand, men just då hade jag mest lust att dänga väskan genom glasdörren och ta mig in på gymmet. Tur man har tipptopp impulskontroll! ;-) Kram Karin.

      Radera
  2. Ibland är ju tekniken lite väl utbyggd, kan man tycka. Måste vara ganska frustrerande att inte komma in när man har så goda föresatser. Hoppas det fungerar hädanefter för jag tror det är jätteviktigt att hålla sig i form när man går igenom behandlingen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tekniken kan hitta på mycket hyss! Håller med dig om att hålla sig i form, och det är min föresats att röra på mig på de sätt som står till buds och i den mån som jag orkar. Det mår både kropp och själ bra av!

      Radera
  3. Hahaha! Jag beundrar också ditt tålamod men framför allt din viljestyrka att du ger dig av till gymmet mitt i natten. Jag hade garanterat sett det hela som ett tecken från ovan och gått hem och aldrig kommit tillbaka. :)
    Skönt att proverna var ok!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu låter jag kanske så väldigt präktig, men jag är oftast morgonpigg av mig, plus att katterna gör sitt bästa för att väcka mig tidigt. Då kan det ibland kännas skönt att utnyttja tiden som man får till förfogande. Visst blev jag irriterad, men sånt går ju över. Huvudsaken är ju att man påtalar problemen så att de kan åtgärda det på gymmet. Kram Karin.

      Radera
  4. haha...... Ja, du har definitivt inte nån framtid i spionbranchen i alla fall. *ler*

    SvaraRadera
  5. Himla synd. Kunde ju vara jag och Daniel Craig i nästa Bond-film. ;-) Okej, okej, slutta fnissa, sååå roligt var det inte!

    SvaraRadera